Sagt det förut och säger det igen. Tur att Halvan styr upp! I lördags så drog hon ut mig på löprunda på Gammliaspåret. Vi gick i rask takt till vi kom fram till Bräntberget och sprang upp för denna backe. I alla fall försökte springa. Lutar ganska fint där på slutet innan man är uppe så det blev att gå sista biten. Men bena fick arbeta! Körde två vändor innan jag gav upp, men Halvan for en gång till.

När vi var på väg tillbaka sprang vi hela vägen och båda var lite kaxiga då, varför for vi inte en extra gång i backen? Det går ju hur bra som helst att springa nu. Observera att bena skakade då vi sprang hemmåt men det gick så bra att vi inte riktigt minns hur det var att fara upp för backen.

 

Igår tänkte vi några stycken åka ut till havet men halvvägs dit vände vi om. Vi mötte världens radda med bilar och tillslut insåg vi varför. Solen försvann tvärt bakom världens rök och det låg ända ned till marken. Vi fick en otroligt obehaglig känsla av Silent Hill och vände ganske fort. Trode först det var någon skogsbrand men det luktade ju ingenting och när ungefär halva Umeå mötte oss så ville vi inte fortsätta. Lade oss och stekte på Bölesholmarna istället.

Grillade sedan på Ålidhem med mycket mat och dåliga skämt som var jätteroliga just då!