Viktor kom tillbaka till Umeå igår och han hadde med sig två veckarklockor. En som man knappt hörde när den ringde. Hur ska man kunna vakna av det?
Den andra klockan var en gammal sak som han fått av sin mormor. Delvis en sån som man vrider upp själv och tickar hur mycket som helst. Vi var tvugna att ställa den ute i hallen för att de är så irriterande att höra den stå och ticka.

Nu står den där ute i hallen och psykar mig. När den låter så där hör man ju verkligen hur tiden bara flyger iväg. Man blir lite deprimerad och stressad när man tänker på vad man skulle ha gjort, hunnit göra och sådant.
Men nu ska den inte psyka mig på en stund för jag ska fara på ica för att handla mat och mjölk så jag kan göra pannkaka (ugnspankaka menar jag då) till lunch.